Här har man kolat liggmilor, även kallad gammal svensk liggmila. Den var vanligare längre tillbaka i tiden men användes sedan parallellt med resmilan. Det finns uppgifter om att liggmilan kan ha börjat användas i Sverige redan under vikingatiden fram till äldre medeltiden.
Under hela tidsepoken från 1600-talet till 1800-talet etablerades allt fler bruk i Västerbergslagen och bönderna här omkring fick tidigt börja kola för att försörja bruken med kol. I utkanten av kolbotten syns en utgrävning. Det kan vara en kolarkoja eller skärpning.
Livet som kolare var mycket arbetsamt och farligt. En mila krävde ständig tillsyn och kolarna bodde i små kolarkojor nära milan. Kolarkojorna byggdes av material från skogen med enkla sovbritsar, en enkel eldstad där mat kunde tillredas och kaffet kokas.
Sägen säger att detta är en rest från en kolarkoja. Om det är rätt eller fel vet vi inte säkert men en kolarkoja har det med all säkerhet funnits på platsen.
Skärpning är ett begrepp som hör hemma i det gamla bergsbruket. Det är ett sätt att mer handgripligt ta rätt på om det finns brytvärd mineral i marken. Erfarna bergsmän med känsla för hur mineraler uppträder i berget kunde ta till provbrytning i form av små brytschakt i ytan, så kallade skärpningar.